Mitt första nära möte med ugglor var ganska magiskt. Det var för ett antal år sedan när jag bodde i en liten engelsk by, i ett gammalt parhus och vägg i vägg med en yngre familj. En kväll hörde jag ett förfärligt och ganska otäckt skrikande utifrån trädgården. Det lät som något djur men vilket, och hade det gjort sig illa? Jag gick ut för att ta reda på vad som hänt och en fantastisk syn mötte mig. I ett stort träd satt en tornuggla och i luften flappade en liten uggla febrilt med vingarna. Det var en unge som precis höll på att lära sig flyga och mamma eller pappa i trädet satt och hoade på. En fantastisk syn. I trädgården bredvid stod grannarna också och såg på. Vi nickade tysta åt varandra och stod kvar och betraktade förundrat skådespelet. Ugglorna brydde sig inte ett dugg om oss men efter en stund gled lilla ugglan iväg och den vuxna följde efter. Sedan dess har ugglor en särskild plats i mitt hjärta.
 |
| Skådar natthimlen |
Kommentarer
Skicka en kommentar