Den här målningen började i vintras som en abstrakt akvarell där jag sedan la till acrylic ink som fick forma busk-och trädliknande grenverk. Därefter fick målningen ligga. Den var inte klar men jag visste inte vad jag ville med den. Jag tittade på den då och då, vände och vred på den, funderade hur jag skulle gå vidare. Så en dag tog jag penseln och la till huset. Det var ingen tvekan längre, där skulle ligga ett gult hus. Huset på kullen. Så fick målningen heta också. Målningen kändes färdig där. Varifrån jag fick tanken på det gula huset hade jag ingen aning om. Tills för ett par dagar sedan då jag såg upp mot kullen bortom vårt hus. Solen lyste i den gula fasaden på gården och slånbärsbuskarna, vars trassliga grenverk stod naket i vintras, nu blommade för fullt. Plötsligt såg jag min målning. Jag hade omedvetet tagit inspiration från min närmaste omgivning.
Så här fungerar det ofta. Jag utgår sällan från ett foto eller en direkt verklighet, snarare bär jag med mig en inre bild eller en känsla från ett ställe jag varit på, något jag upplevt eller någon jag mött och så målar jag min egen bild av det. Eller känslan av det. Ibland vet jag var inspirationen kommer ifrån, t.ex. då jag sett något som jag absolut vill måla på en gång. Men ibland bubblar något bara upp och hamnar på pappret. Som i den här målningen.
 |
| Huset på kullen |
 |
| Gården bortom vårt hus med kullar och slånbärsbuskar. |
Kommentarer
Skicka en kommentar